Brevduvor känns så gammalmodigt...

... därför befaller jag er härmed att höra av er till mig på; denise.svensson@hotmail.com
Lägg märke till ordet befaller. Jag förväntar mig att ni hör av er kära vänner.
Eller ska vi kanske köra på den mer ödmjuka varianten; Jag blir sååå glad om ni hör av er för jag tycker ju så illa mycket om er! Så snälla skriv ett litet mail då och då.
Jag har dessutom så här i sissta stund skaffat mig en resedagbok på www.resedagboken.se
Mitt alias (som ni ska söka på) är d.s eller så går ni in på resenärer och söker på Denise Svensson så ska jag nog dyka upp. Eftersom jag har skaffat mig en resedagbok kanske det blir lite tunt med inlägg här framöver, men det kan nog kanske vara värt att hålla lite utkik ändå!

Packad

Nu är jag så gott som färdigpackad (efter överdoser av packångest och frustration) bara handbagaget kvar att fixa till. Men kära nån vilken enormt full och jättetjock ryggsäck det blev. Jag får i sanning passa mig för att luta mig förmycket bakåt för då kommer jag att få bakvikt och slå över... det är fullständigt sant, denna gången ljuger jag inte.
I övrigt så är jag smått förvirrad för tillfället, undra just vad det kan bero på. Den som lyckas sätta fingret på mina nuvarande kännslor (är nog ett tusental olika misstänker jag) ska få ett riktigt fint pris. Lovar.
Såååå imorgon smäller det. 08:10 flyger vi!
Tjoho!
Hjälp!

Funderingar

Elia 4 år sätter upp ett finger i luften, flinar och säger;
- Jag vet! Om man dricker ett helt glas mjölk kanske man blir en isbit!

Hmm... jag vet inte vad ni andra anser om saken men själv är jag lite skeptisk. Synd dock att pojken inte drack mjölk utan te till sin kvällsmacka. Annars hade vi kanske fått se om hans fundering stämde eller ej...

Torkade jordgubbar, bromsklossar och Peter Jihdes rumpa

Idag hade min kära mor varit i affären och kom bland annat hem med en sådan där påse som man stoppar ner naturgodis i. Lycka i mitt hjärta! Någon var nämligen både sugen och smått hungrig och då stoppar man mer än gärna i sig lite wasabinötter. I vår familj är vi smått förtjusta i wasabinötter så att det skulle finnas just wasabinötter i påsen var det ingen tvekan om, bara det att jag hade fel, fel, fel om innehållet. Där fanns inte en enda wasabidoppad nöt, bara en massa torkad frukt, närmare bestämt jordgubbar. Torkade jordgubbar... vem äter torkade jordgubbar? (uppenbarligen min mor). Vem kommer på att torka jordgubbar? (uppenbarligen naturgodisnissarna). Jag blev givetvis smått brydd över innehållet i påsen och ställde således mamma mot väggen. Vad tänkte hon egentligen när hon plockade ner torkad frukt i en wasabinötspåse? Hon påstod att hon hade blivit sugen... Jag har mycket svårt att förstå detta...
I vilket fall, vad jag ville ha sagt var att torkade jordgubbar smakar inget vidare. Så om ni hittills har jobbat på att undvika just sådana rekomenderar jag att ni fortsätter med det.
I övrigt har jag tillbringat dagen på mitt underbara jobb och nån timma på statoils parkering i Borås. Med andra ord är min kära, älskade bil på skrotstigen igen. Det var visst nått med bromsklossar. Väl hemma kikade jag lite på idol och upptäckte således att Peter Jihde (varför han var med i idol är en mycket bra fråga som någon gärna får besvara) har en ganska väl tilltagen bakdel eller så är det något väldigt fuffens med vår tv.
Jepp, ännu en dag...

Hur...?

... bantar man ner 13 GB musik till 4??? Ja, fråga inte mig, jag har nämligen försökt och det lyckades inge vidare. Jag måste alltså gallra, men hur väljer man vilka låtar som inte får följa med till Australien? Och hur ska jag kunna veta vad jag vill lyssna på om några månader? Dessutom vet jag att jag kommer hitta massa nytt innan jag åker som jag också kommer vilja ha med.
Kreativa lösningar på detta problem mottages med öppna armar (och är förslaget riktigt bra kanske man kan få smaka en av mina åtta dagliga kakor...).

Är huvet dumt får kroppen lida...

Jag mår såååå illa. Blä! Verkligen verkligen jätte illa. Och jag har BARA mig själv att skylla för man behöver verkligen inte äta åtta kakor på en dag. Ja, ni läste rätt, åtta! ÅTTA! Hallå! Denise! Vart i hela fridens namn tog ditt förnuft vägen? Jag måste ha tappat det i den första kakburken jag var och rotade i idag...
Varför gör jag såhär? Jo, för att jag jobbar i hemtjänsten och intalar mig själv att jag inte har något annat val när tanterna vill bjuda på kakor... och (ok, jag erkänner) för att jag är så pinsamt svag för hembakta kakor (och alla andra kakor också...)
Jag måste göra något åt det här (läs; jag måste sluta äta åtta kakor per dag). Hmmm... det där lät väldigt bekant, undrar just om jag har sagt det till mig själv innan? Jepp, det har jag nu när jag tänker efter. Detta betyder alltså att jag har misslyckats med det IGEN! Att jag aldrig lär mig att min arma mage inte uppskattar "åtta kakor per dag" dieten.
Nu kräver jag skärpning! (Det där lät som sagt bekant...)

Förklaringar

Det har kommit till min kännedom att vissa personer (ingen nämnd) blivit smått förbryllade över föregående inlägg. Därför kommer här lite klargörande fakta;

• Rubriken; "På det sjätte ska det ske" syftar (givetvis) på att vi beger oss ut på äventyr den 6 alltså sjätte oktober.
• Problemet angående min väska är att den faktiskt inte är jättestor fastänn den rymmer 65 liter. Jag kommer alltså inte ha den lättaste uppgiften framför mig när jag ska sätta igång med att få ner allt som jag vill ha ner i den...

Sååå... allt solklart nu? Har det gått upp ett liljeholmens? Skulle det trotts allt finnas frågetecken kvar i hjärnan är det bara att fråga! Det vet ni!

På det sjätte smäller det...

Jepp så ligger det till. Den 6 oktober flyger flickebarnet till Australien för att lära sig dricka öl. Ni som trodde något annat hade... rätt. Men, men det verkar som jag borde göra ett ärligt försök, varför skulle annars halva min reseguide handla om just öl??? Återstår att se hur det går...
Jag insåg idag att jag ska åka ganska så snart, någon kolega påpekade detta och det var som om blixten slog ner i huvudet på mig. HJÄLP! Sen försvann blixten och jag har nu återgått till mitt normala förträngningsläge. Men blixten har börjat slå ner med jämna mellanrum på sista tiden så vi får hoppas att det tar eld snart (jag försökte måla upp en talande liten bild här, jag hoppas att det gick fram och att ni inte tror att jag har fått i mig nått...olämpligt).
Jag känner ändå att jag har kommit ett steg längre fram i mina förberedelser. Jag har nämligen äntligen inhandlat en ryggsäck. När jag kikade in i den insåg jag dock att jag kommer få problem...

Bättre sent än aldrig

GRATTIS SÖTUNGE!

Martin har tittat på naturprogram... igen...

Denna gången hade det visst handlat om Australien och denna "öns" otrevligaste djur. Alltså har han ägnat dagens kvällsmatstund (som ju skulle vara mysig och trevlig) åt att upplysa mig om att jag troligen kommer avlida inom loppet av ett halvår. Tillslut var jag tvungen att avlägsna mig från matbordet, jag kännde nämligen att vissa tvivel angående annalkande resa började fara runt i huvudet på mig... och detta ska inte tillåtas. Så jag gick och parkerade mig framför min kära dator istället, men vem följer då inte efter och föreslår; "du kan ju söka på redback spindeln... du borde nog kolla upp det där lite så du känner igen den när du ser den..."
Aaaargh!!!!! Som om jag inte blivit upplyst tillräckligt. Jag har fått veta att man blir förlamad i hjärtat och lungorna av stingers och dör på två minuter (Martin säger; "Så man hinner ju aldrig komma till sjukhuset...). Att det även finns jättesmå stingers som man inte kan se och som är lika farliga som de stora. Att redback spindeln (som ju givetvis är ganska superfarlig) är typ stor som en tumnagel och gillar att bo i hus och i skor (Martin säger; "Alltså det kommer finnas såna på alla ställen där du bor, och inte bara en! Hundratals! För de förökar sig jättefort). Att det finns en dödligt farlig "handstor" spindel (Martin säger; "Den blir man bara stucken av en gång...). Att det finns någon slags livsfarlig huggormsvariant. M.m, m.m, m.m.
Jag säger; "Martin, SLUTA TITTA PÅ NATURPROGRAM!"

Där satte han huvet på spiken, den där Mraz pojken

It takes a crane to build a crane
It takes two floors to make a story
It takes an egg to make a hen
It takes a hen to make an egg
There is no end to what I'm saying

It takes a thought to make a word
And it takes some words to make an action
And it takes some work to make it work
It takes some good to make it hurt
It takes some bad for satisfaction

Ah la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la la life goes full circle
Ah la la la la life is wonderful
Ah la la la la la

It takes a night to make it dawn
And it takes a day to make you yawn brother
And it takes some old to make you young
It takes some cold to know the sun
It takes the one to have the other

And it takes no time to fall in love
But it takes you years to know what love is
And it takes some fears to make you trust
It takes some tears to make it rust
It takes the dust to HAVE it polished

Ah la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la la life goes full circle
Ah la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la

It takes some silence to make sound
And it takes a loss before you found it
And it takes a road to go nowhere
It takes a toll to make you care
It takes a hole to MAKE a mountain

Ah la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la life goes full circle
Ah la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la life is meaningful
Ah la la la la la la life is wonderful
Ah la la la la la life is meaningful
Ah la la la la la la life is full of
Ah la la la la la life is so full of love

- Jason Mraz, Life is wonderful

Mat, Mat, Mat

Min syster har lurat med mig i sitt (eller snarare vårat nu då eftersom jag ju blev med) senaste projekt; en receptblogg, och jag lät mig villigt luras med. Ja, ja... egentligen är jag väl inte alls lurad för jag ville ju välldans gärna vara med!
Så nu kan ni gå in HÄR och få förståelse för våra växande magar... Mycket faller oss i smaken, hoppas något faller er i smaken!

Harskrankar...

Jag har gått omkring ganska länge och varit helt fast och fullt förvissad om att jag visst inte är alls skraj för harskrankar. Men under veckan som gått har jag blivit överbevisad. Av mig själv. Jag som trodde, eller hade intalat mig att jag hade blivit modig. Harskrankar är ju verkligen inget att vara rädd för, jag är mycket mycket medveten om detta. Ändå tjuter jag så där tönttjejigt när de kommer i närheten av mig. För det är däri problemet ligger lite; de vill av någon outgrundlig annlednig vara väldigt nära... (i alla fall den senaste veckan har jag varit omåttligt populär). Och så vet man ju aldrig riktigt var man har dem, de bedrövliga djuren. Dom struttar ju omkring överallt, är de inte här så är de där och sen är de och brummar i örat på mig! Dumma dumma flygfän!!! Ok, de är inte lika vidriga som spindlar, inte på långa vägar. Spindlar är ju onda och beräknande av naturen, med mening. Det är ju lixom deras livsuppgift att dyka upp och vara onda där man minst anar dem, det är ju det som spindlar lever för, äckligt smarta är dom... Harskrankar däremot är nog mer bara allmänt korkade skulle jag tro och för dumma för sitt eget bästa, vilket resulterar i att jag måste döda dem. Till och med det är ju obehagligt för då måste man ta i dem med papper. Jag gillar inte det, att ta i insekter med papper, det tillhör inte favoritsysselsättningarna. Tycker att det är lite otäckt när man kan känna dem genom pappret... uhu!
Hmm, ja... Vad jag ville säga var alltså att jag är lite lack på harskrankar för tillfället och att de inte är några trevliga djur samt att jag är för feg för insekter för mitt eget bästa.
Föresten, varför heter det Harskrank? Vadå hare? Och vad är en skrank?

Mycket lång lista

Syster tycker jag är dålig på att uppdatera. Så i brist på annat snodde jag en lista från hennes blogg och skrev in mina egna svar. Håll till godo!

Vilken svordom använder du mest? Svär inte, så det blir väl oftast nått litet morrande och ett stamp med foten...

Äger du en iPod? Nix, inte ännu. Har dock insett att jag måste införskaffa mig en snarast, kan nog inte leva ett halvår i Australien utan musik. Men, men det var det här med ekonomin också...

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 05:00 (!) Jag vet!!! Men jag är så otroligt seg på morgonen! Allting tar dubbelt så lång tid som annars på dygnet.

Använder du flip-flop's även när det är kallt ute? Icke! Varför frysa i onödan?

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Spelar mig ingen roll. Det brukar väl dock vara jag som står bakom kameran vilket resulterar i att de enda foton som finns att tillgå på mig är tagna av mig på mig! Man får tillämpa ”hålla kameran framför sig och trycka av” metoden ni vet!

Vilken var den senaste filmen du såg? The Prestige. Bra, men ack vad bra det är att ha en pausknapp ibland! Det hände några gånger att man behövde fråga ”vad hände nu?” ”hur hände det där?” eller ”vem är det?”.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Jag vill ju som sagt ha en ipod…

Har någon någonsin kallat dig lat? Säkert.

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu? Har bara cd-spelare i bilen och där lyssnas det för tillfället på Jason Mraz… och lite annat.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk? Vanlig.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Nope!

När var senast någon stötte på dig? Ha. Ha. Ha.

Vad åt du till middag? Pasta med kyckling i gorgonzolasås och sallad med valnötter och päron.

Använder du huvtröjor? Det händer.

Kan du vissla? Ja.

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Colorado på Liseberg. Blir alldeles hysterisk och oftast blötast av alla, jättekul.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Klart de gör… hoppas de bara säger fina saker…

När flög du senast? Maj 2007

Läser du för skojs skull? Ja, det är därför jag läser.

Pratar du några andra språk? Engelska, franskan sket sig…

Har du gråtit offentligt? Ja.

Har du en stationär dator eller en laptop? Det är jag och min MacBook (dvs laptop)…

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar? Inte om förnuftet får bestämma och det får det nog för en gångs skull! Måste erkänna att jag fortfarande är lite sugen på en ring på ena sidan av läppen… men, men fixade en fejk en gång vilket resulterade i en gråtande mamma så jag gör nog bäst i att låta bli!

Kan du kasta macka? Ja, med hjälp av en stor portion tur och en bra sten…

Har du någonsin varit på Jamaica? Nej, inte än…

Vad har du med dig in på bion? Raggsockar (näää, inte på sommaren men resten av året). Skulle helst haft med mig en filt, men det kan man väl inte riktigt med?

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Bild & Form, Foto, Retorik och Matte (under en kortare period då vi hade en vikarie… han var 22 år och inte helt oäven).

Gillar du att flyga flygplan? Jo vars.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Humor och ärlighet.

När sov du senast på golvet? Det var nog ett tag sen.

Vilken är din favoritdrink? Bara jag får en med paraply i ska jag le och vara glad.

Gillar du din boendesituation? Jag bor i en resväska. Det är lite trångt. Får inte riktigt plats med benen. Så, nej.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Antagligen ganska många, men orkar inte riktigt bry mig om det… Alltså fungerar jag inte alltid som jag ska heller.

Äter du frukost dagligen? O ja.

Är dina dagar fullbokade och stressiga? Det varierar.

Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Kanske inte ofta, men det har väl hänt.

Vilken är din favoritfrukt? Öhhh… mogna nektariner är gott och bananer.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Orka…

Hur gammal blir du nästa födelsedag? 22

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Lite lagom. Är väl inte bäst på att stava rätt själv alla gånger.

Tror du på liv på andra planeter? Vet inte. Och bryr mig i sanning inte heller.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Blir väldigt sällan arg, snarare irriterad och/eller sårad, men det var ju inte frågan…

Tror du att Gud är man eller kvinna? Man.

Vad var det senaste du åt? Middag, och det vet ni ju redan vad det var.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Vet inte.

Hur valde dina föräldrar ditt namn? Vet ej. Vet bara att jag skulle ha hetat Linn, men de ändrade sig uppenbarligen.

Gillar du senap? Ja, om den är söt och stark och helst hemmagjord.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Ser jag fram emot.

Sover du på sida, mage eller rygg? Sida.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Oj, oj… det får jag nog klura på.

Har du någonsin köpt något från eBay? Nä

Tycker du om att krama folk? Absolut, om det är någon jag tycker om och om det betyder något.

Skulle du säga att du är trendig? Ni har väl sett mig…

Om någon som du inte var intresserad av att dejta bjöd dig på en dejt hur skulle du reagera? Springa och gömma mig bakom ett hörn och vara skitskraj för att komma fram igen.

Vilka kändisar har du blivit jämför med? Lena Ph, Dido, Miss Piggy, och Sandra Bullock, har inte en aning om varför.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars? Ewan McGregor…

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? JA!

Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Oj det är nog en hel del. Många från när man var mindre. Star och Havet (star är en häst) och Barn 312 kommer jag med säkerhet ihåg att jag grät när jag läste.

Tycker du att du är attraktiv? Jag har väl mina stunder.

Vad är du allergisk mot? Ack detta gräs!

Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förpliktelser? Inget för mig.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej, men ont i magen ibland.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Det måste jag fråga mor och far, men de är inte närvarande för tillfället.

Dagens sanning om bensin

• Bensin är på tok alldeles för dyrt!

Detta är inte jätte fördelaktigt för kära lilla mig som av någon outgrundlig annledning verkar dras till bensinstationer... förstår inte varför... kan det bero på den underbara doften tro?

Borttappat

Hjärna i storlek xxs borttappad någonstans i markskommun.
Objektsbeskrivning: Form, storlek och färg kan med fördel liknas vid en konserverad ärta.
Har ni sett eller rentutav hittat och tagit tillvara på denna tingest var snälla och hör av er omgående.

Jag behöver min hjärna förstår ni. Har jobbat utan den idag (uppenbarligen) och det gick inte bra...
Om ingen skulle finna den kanske man kan köpa en bättre begagnad på e-bay?

The queen of felkörningar goes to Göteborg and back.

Idag har jag varit helt otroligt tröttsam, man börjar undra så smått hur jag egentligen bär mig åt för att stå ut med mig själv... det är allt ett litet mysterium.
Dagens stora händelse var att jag skulle träffa Sara (som jag inte sett på ett halvår!!!) och springa runt på liseberg litegranna. Inget konstigt med det, bara jätte kul att få träffa Sara och åka karusell. Men jag lyckades i sanning knöla till allting som hände innan jag lyckades infinna mig på liseberg samt allting jag företog mig efter det att jag lämmnat chokladhjulen och sockervadden bakom mig tills dess att jag äntligen kom hem.
Dagen började lyckligt, jag vaknade och var vid liv, duschade och klädde mig. Sedan gick jag upp en trappa, träffade lite andra människor än bara mig själv och lyckan började sakta men säkert sina. Munnhöggs i ett antal meningslösa argumentationer, blev irriterad och var troligen också ganska irriterande. Åkte således hemmifrån med inte allt för mycket solsken i blicken, snarare några små gråa regnmoln.
Enligt planen skulle jag träffa Sara utanför nöjesfältet klockan 11.00. Jag åkte därför hemifrån vid klockan 10.00 eftersom min pappa berättat för mig att det tar en timma att köra till Göteborg, kiss my... toe! Jag upptäckte alltså efter ett tag att jag blivit grundlurad, förstod att det nog vore god sed att medela Sara detta, vilket jag således gjorde. Sedan ägnade jag x antal minuter åt att köra om bilar på motorvägen, ända tills jag kom till ett vägarbete. Vägarbeten har (enligt forskning...) en dålig vana av att dyka upp på ställen där de inte alls är uppskattade.
Vägarbetet tog tack och lov sitt förnuft till fånga efter någon kilometer och försvann och jag kunde ägna mig åt lite omkörningar igen.
Sedan strejkade hjärnan en stund. Den såg skylten: Liseberg Gårda, men bestämde sig visst för att ignorera den... fråga mig inte varför. Denna dumhet resulterade i ofrivillig stadskörning genom hela Göteborgs stad med en nervöskissenödig Denise bakom ratten. Jag lyckades tillslut ändock komma ända fram till mässan och parkera. Frid och fröjd? Icke! Varför? Jo, för att parkeringstidsautomaten tog inte visakort!
Ungefär här började någon bli aningen missmodig... Men "plötsligt händer det" säger ju de visa, och precis då hände det! Dagens hjälte klev fram och gav mig 40 kronor!!!!!!! UNDERBARA KVINNA!!!!
Jag blev så glad att jag glömmde allt som hade gjort mig på mitt inte bästa humör och skuttade iväg för att träffa Sara.
Vi hade en förträffligt härlig, solig och rolig dag. Åkte massa karusell, skvallrade, vann på chokladhjul (jag vann!!!! Helt otroligt!) och åt på tok förmycket choklad!
Efter många timmar sa vi adjö, jag gick till bilen, hittade (hör och häpna) ut ur staden utan problem. Men sedan tog missödena vid, igen.
Jag körde mot Malmö av gammal vana, men det skulle jag inte ha gjort upptäckte jag efter en stund när avfartsskyltarna började visa helt fel namn.
Ja, ja. Suck, suck... där blev det lite tokigt men jag bestämde mig för (eller insåg snarare) att då får jag väl köra vägen om Horred då. Ingen större fara på taket.
Vad tror ni händer? Ni tror väl ändå inte att jag missar en avfart... igen?!!! Jodå! När skylten "Välkommen till Varbergs kommun" svischade förbi var det bara att inse fakta... Så jag körde alltså om Veddige hem, vilket ungefär stavas likadant som omväg och slöseri på (dyr) bensin.
Pust! Jag är i sanning inte lättast att leva med.
Nu är jag iallafall hemma... hoppas bara jag hittar till jobbet imorgon och inte hammnar i Svenljunga (eller någon annan avkrok) istället för Björketorp (som ju är den avkrok jag ska till). Håll tummarna är ni snälla!

En dag att bli kär på...

Igår var en mycket trivsam dag. Först och främst var jag ledig, hela dagen! Solen sken med sin närvaro. Jag och mor min solade och badade vid havet. Tvättade håret i sjön på vägen hem, det är sommarvarning på att tvätta håret i sjön! Sedan åkte jag till Borås. Fikade med Desirée, Tobias och barnen. Lyssnade på Bo Kaspers Orkester. Njöt och fotade lite. Lyckades tillslut få en riktigt bra plats! Hittade sedan en mor och en far bland allt folk och blev således bjuden på tapas!!! Det tackar man inte nej till...
Sedan åkte jag hem i mörkret. Ylade i bilen (det är det som är det fina med att vara ensam i en bil, man kan sjunga precis hur högt, falskt, och mycket som man vill utan att behöva bli generad eller genera någon annan). Strosade omkring lite hemma och gjorde inget särskillt. Gick och lade mig och sov alldeles förträffligt gott!

Den 7 augusti

Igår var det alltså den 7 augusti och min namnsdag, jepp trot eller ej men sedan några år tillbaka har jag faktiskt förärats med en alldeles egen namnsdag. Så nu behöver jag alltså inte ha mindervärdeskomplex för mitt namn längre (om jag nu hade det innan... tror inte det iochförsig, men man vet ju alldrig var som försigår i det undermedvetna... eller nått...). Hela fem personer kom dessutom ihåg mig + några till (= min mor) när jag hade påmint dem lite fint.
Jag hade för mig lite annat också igår förutom att jag gick omkring och hade namsdag hela dagen.
Jag krockade med en skata samt fick bakvänt näsblod.
Vi tar börjar med skatepisoden;
Först måste jag bara undra vad det har flugit i (ha ha, nu var jag vitsig!) alla fåglar denna sommar? De flyttar ju inte på sig när man kommer och kör, det gjorde de ju alltid förr, på den gammla goda tiden. Men det gör de inte nu, de lyfter lite ibland men då yrar de omkring
precis ovanför vägen istället. Detta resulterar i döda fåglar, jag har alldrig förr kört ihjäl så många fåglar! Igår var det alltså en skata som strök med. Den kan inte ha varit riktigt frisk för den bettede sig mycket märkligt, velade fram och till baka över vägen (ja den flög fram och tillbaka över vägen alltså, den sprang inte om ni trodde det). Jag trodde väl att den skulle flytta på sig (det tror jag alltid, det kanske är därför jag kör på fåglar hela tiden?) så inte tänkte jag på att bromsa... Men den flyttade INTE på sig, istället bestämde den sig för att flyga rakt in i vindrutan på förarsidan. Rest in peace...

Och så var det näsblodet. Det bara kom och det kom bakvägen! Jätte konstigt! Det kom alltså inte ut nått genom näsan, det rann ner i halsen istället. Smaskens...
Så jag fick åka till jourcentralen (precis vad man längtar efter att få göra efter en dag på jobbet). Tack och lov fick jag för en gångs skull en mänsklig läkare som tittade på mig (och inte på tapeten bakom mig) när han pratade med mig, samt förstod vad jag sa när jag pratade mitt modersmål och inte hade korv i öronen utan faktiskt lyssnade på mig. Det ni... sådana läkare växer inte på träd! Sedan tryckte han in en 5 cm lång spongosan korv i näsan på mig (gissa vem som inte kunde hålla sig för skratt? Ledtråd; det var inte den mänskliga läkaren...) Sedan gick jag vackert ut till min bil och åkte hem, vad jag försökte säga med det är att jag totalt glömmde bort att betala! Ehhhh... hoppsan! Meningen var att jag skulle sova med den där tussen i näsan. Men jag syndade och tog ut den innan jag gick och lade mig för jag ville så gärna vakna nästa morgon...

Drama Drama

Jag var med om en något traumatisk upplevelse här om dan, uppenbarligen för jag har lixom inte kunnat släppa det ännu. Bara håller på och ältar händelseförloppet gång på gång, men verkar inte bli mycket klokare för det. Jag kanske behöver tala ut om saken? Ja så är det nog. Bäst jag gör det med en gång då, lyssna...

Det var en helt vanlig dag på jobbet (trodde jag alltså, men det visar sig snart att jag hade fel, fel, fel). Jag och en kolega hade lagt en tant i sängen för att hon skulle få vila lite middag. Omtänksam som jag är sticker jag in händerna under kudden för att rätta till den (hade jag vetat vad som lurade där hade jag i sanning låtit bli). Jag känner hur något sticker till i långfingret. Blir lite smått förundrad och aningen perplex för en stund, så här brukar det inte kännas när man rättar till kuddar... Jag rycker till mig handen och stirrar på lånfingret. Det sitter fast en tvestjärt i min fingertopp, hörde ni vad jag sa??? En TVESTJÄRT! Inte konstigt att jag blev förvånad. Jag menar, hur ofta hittar man tvestjärtar under huvudkudden? Typ never ever, tvestjärtar bor i postlådor det vet ju alla människor. Men uppenbarligen inte den här då... Men åter till saken. Det gick alltså sakta men säkert upp för mig och jag insåg fakta; Det sitter en tvestjärt i mitt finger. Efter detta reagerade jag på ett mycket typiskt "Denise tycker inte om kryp sätt". Jag börjar vifta frenetiskt med handen, djuret måste bort!!! Men djuret lossnar inte det sitter fast! Ve o fasa! Och jag kan ju inte plocka bort den! Det är ju en super äcklig tvestjärt, hallå eller, jag vågar inte ta i varelsen! Jag viftar lite till och får smått panik, djuret sitter fortfarande fast! Hur löser man det här? En idé formas någonstans långt inne i hjärnan (typ där överlevnadsinstinkterna sitter skulle jag tro). Jag räcker fram handen mot min kolega och piper; "Ta bort den, ta bort den, ta bort den!!!" Och, tack och lov, han tog bort den! Phu! Och jag spritade noga mitt finger, man vet ju aldrig, tvestjärten kanske var utsänd för att ge mig nån knepig sjukdom... varför skulle han annars ha lurpassat på mig under en huvudkudde?

Anders och Måns...

... ska som sagt uppskattas. De är mycket bra att ha om man känner att man så att säga behöver justera sitt humör lite granna. Titta här, här, och här. Nog måste ni väl ändå hålla med??!!

Bra att ha saker

En Mamma är mycket bra att ha, särskillt en som är fenomenal på att massera sin dotters rygg och nacke. Andra saker som också ska uppskattas är plasthandskar, bilbromsar som inte krånglar, Anders och Måns, choklad och Bo Kaspers Orkester... för att nämna några saker...

Dagens små glädjeämnen

Idag har jag återigen tillbringat en dag på jobbet (det är något jag roar mig med då och då). Och efter det en stund hemma.
Idag är jag glad för att:

• Jag bara försov mig en halvtimma.
• Det inte körde två pensionärer i 50 före mig på vägen till jobbet.
  
• Jag bara behövde göra om mannagrynsgröten en gång (tips; använd visp med en gång nästa gång Denise).
• Jag kom i tid till ett av mina morgonbesök.
• Jag lyckades med bedriften att duscha en hel tant + BARA mina fötter och inte något mer...
• Jag inte blev redlöst tokig på världens knöligaste, knepigaste och säkerligen bredaste säng.
  
• Jag inte klämde fingrarna i en endaste rullstol.
• Jag har så enormt välbyggda armmuskler att jag utan svårigheter (hmmm...) lyckades lyfta en rullstol med en arm (ja ja, ok två då... och ett ben...).
• Jag av någon märklig annledning fick en liten gumma att skratta hejdlöst.
• Jag har underbart härliga arbetskamrater.
• Jag kom ihåg allt jag skulle komma ihåg och kom ihåg att skriva lappar om allt som skulle kommas ihåg.
• Jag bara behövde stanna på jobbet en timma extra, inte två eller tre.
• Det inte stod en fet timmerbil tvärsöver vägen på vägen hem.
• Jag får sova hos syster imorgon samt att hon har lovat att komma ihåg att inte glömma nyckeln.
• Jag har fått skratta tills jag grät åt min bästaste vänns dagliga äventyr med en sillburk.
• Båda mina ögonlock fortfarande fungerar som de ska.

Inte äckligt...

Jag har bakat blåbärsmuffins. Dom smakar faktiskt helt ok för er som inte trodde att jag kunde baka...
Jag tänkte dessutom vara så vänlig och dela med mig av receptet, varsågoda!

Blåbärsmuffins med vit choklad
ca 20 st.

6 dl vetemjöl + 2 msk att blanda med blåbären
4 tsk bakpulver
3 dl flytande margarin
3 dl socker
4 ägg
1 dl lemon curd
200 g grovhackad vit choklad
5 dl blåbär

Do it:
Sätt ugnen på 200°. Rör ihop vetemjöl, bakpulver och socker.
Tillsätt flytande margarin, ägg och lemon curd. Blanda.
Vänd ner grovhackad vit choklad och blåbären blandade med 2 msk mjöl.
Fördela i stora muffinsformar.
Tillaga i mitten av ugnen i 15-20 min.

Birgit har tagit reson

Nu blommar hon min lilla gumma så nu är vi vänner igen. Det lönar sig uppenbarligen att säga till på skarpen ibland!


Ok, jag erkänner, hon har blommat ett bra tag nu men jag har inte fått tummen ur och gett henne credit för det förens nu. Jag ber så mycket om ursäkt Birgit...

Världens bästa syster

Måste i sanning vara jag! Idag efter en otroligt horibelt slitsam jobbdag (ehhh... ok inte så jätte kanske, men jag var trött i vart fall!) åkte jag till min kära syster yster och hjälpte henne med följande:

• Bakade muffins med fetaost och grönsaker
• Bakade två chokladtårtor
• Gjorde tonfiskröra
• Gjorde en enorm ostpaj
• + Satte in i diskmaskinen (inte att förglömma)

Detta gjorde jag trotts att:

• Systern i egen hög person låste ute mig i förrgår så att jag fick leta reda på ett annat ställe att spendera min fyratimmarsrast på... tur för henne att jag hittade ett, annars hade jag varit is nu (kanske).

I övrigt rullar livet på, uppenbarligen för snart är det augusti och jag fattar inte hur det gick till. Jag förstår inte heller hur det kan finnas så mycket vatten i himmelen och hur allt vatten som uppenbarligen finns där uppe kan hamna på ett enda litet, jätte litet land. Och jag förstår inte heller hur en syster kan låsa ute världens bästa syster och som ursäkt säga; Hoppsan!
Hmmmm...

Ernst, Ernst kära Ernst...

Det finns väll ingen som kan uttrycka sig som Ernst? Har precis läst en liten mini intervju med mannen ifråga och på bara knappt 200 ord hittar vi följande uttryck;

- Första gången vi kom hit gick jag upp på tåspetsarna och bara skrek rätt ut: Detta är så otroligt vackert! (= Ernsts reaktion på en rutten ladugård)

- Jag har så många längtningar i kroppen...

- Det är så många människor som tycker om det lantliga, det ligger så nära människors hud.

- Det var en skatt som bara låg och väntade på att bli upptäckt...

- Jag får sommar på hela kroppen när vi jobbar.

- Vi är ute hela dagarna och hör fåren bräka.

- Jag brukar säga att jag har som en mental bokhylla med idéer.

- ... böjer ödmjukt knäna inför ogräset.

Om man ska skratta eller gråta? Jag skrattar!
Så tack Ernst för dagens skratt.

Fredag den 13

Igår var det fredagen den 13 för er som missade det. Jag är inte ett endaste dugg skrockfull och min dag förflöt utan större missöden. Jag brände inte müslin, vrickade inte foten när jag var ute och gick, satte inte eld på huset, sprack inte efter besöket hos farmor och farfar och rammlade inte i bäcken eller blev lurad av näcken (ha ha ha!!!) när jag var ute och sprang... men sedan small det till.
Klockan var så mycket som 21.30 och jag skulle gå och sätta mig framför tven och titta på Anders och Måns. Men ve och fasa, någon satt redan vid teven! En hårig best med gula vattninga ögon plirade onskefullt på mig från soffan. Tjockt grönt dreggel rann sakta ur mungiporna. Jag stod som fastfrusen. En miljon tankar hann surra förbi i min lilla hjärna; Var var min mor och far? Hade besten ätit upp dem? Var det min tur nu? (ok, inte riktigt en miljon kanske...). Svar ja.
Jag försöte skrika men fick bara fram refrängen till Carolas Gloria (vet inte vad det är med den där sången... men det hjälpte i vart fall inte). Tiden var nu inne, besten öppnade sin stora käft för att fylla det stora gapande tomrum som ekade innom honom och...
Näää, så var det föressten inte alls när jag tänker efter lite närmare. Vi tar om det.
... Men ve och fasa, någon satt redan vid teven! Närmare bestämt min mor och hon hade precis börjat titta på en film. En film som jag har/hade mycket starkt förutfattade meningar om (de visade sig vara sanna), men inte hade sett; Dare Devil.

Jag: Den här filmen kommer du nog inte tycka är så bra...

Mamma: Hmmmmm......

Jag: Det är en sån där film som du inte gillar...

Mamma: Hmmmm.....

Jag: Alltså den är jättedålig, du kommer tycka den är jättedålig. Det är bara slöseri med tid att titta...

Mamma: Hmmmm.......

Jag: Ska vi inte titta på Anders och Måns istället?

Mamma: Är det nu?

Jag: Ja det börjar nu.

Mamma: Det är ju så tråkigt.

Jag: Det är det ju inte! Det är ju jätteroligt! Det vet du att du också tycker ju!

Mamma: Jag vill se början på filmen iallafall...

Jag förlorade alltså och fick således sitta och titta på Dare Devil (jag gjorde iochförsig lite annat medan den höll på, duschade och surfade lite, men man kan nog ändå säga att jag tittade på den). Den visade sig som sagt motsvara alla mina förutfattade meningar, med andra ord hamnar den inte på listan över favoritfilmer.
Och kan någon förklara för mig varför i hela världen Ben Afflec sover i ett sakralt badkar!?

Mitt liv som hund

Jag har gjort ett hundtest och blev en Cocker Spaniel. Jag protesterar! Jag vill INTE vara en Cocker Spaniel! Om det är någon hund jag aldrig, vekligen aldrig varit förtjust i så är det just Cocker Spaniel. Jag vill hellre vara en Rhodesian Ridgeback, Dobberman (med hela öron) eller Bullterrier... och så blir jag en mesig Cocker Spaniel! Buhu, buhu.
Men, men, det kanske stämmer lite in på mig??? Vad tycker ni?
Läs särskillt stycket om aptiten på mat... ha ha HA!


Cocker Spaniel

Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. Det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.

Mycket mumsig müsli

Idag har min ekande tomma müsliburk äntligen fått påfyllning, så nått vettigt har jag iallafall fått gjort på min lediga dag!

170 g mandel- och nötblandning (mandel, hasselnötter och valnötter tex)
5 dl rågflingor
5 dl havregryn
2 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
1 dl kokos
1 dl linfrö
1/2 dl farinsocker
5 rivna bittermandlar
kanel och kardemumma efter tycke och smak
2 dl vatten
5 msk solrosolja

Hacka nötter och mandel grovt. Blanda alla torra ingredienser.
Bred ut i en smord långpanna.
Blanda vatten och olja och häll över blandningen i långpannan.
Krama ihop blandningen med fingrarna.
Rosta i 200 grader i 25 min. Rör om då och då.

Häll upp i charmig burk. Ät och njut!

Hoppsan!

Jag fick en ledig dag! Skulle jobbat kväll idag men blev tillfrågad att jobba kväll imorgon istället och eftersom jag är så snäll...
Dessutom får man vist lite mer pengar om man jobbar på helgen har jag uppmärksammat och det är helt klart något jag kan leva med...
Såååå nu har jag alltså en hel fredag och en halv lördag att göra vad jag vill på! Oj oj oj, det är till att vara bortskämd!

Ingen kan vara nere med en balong...

... jag skulle behöva en med helium. En riktigt stor och färgglad tack!

Birgit tjurar

Ni kommer ihåg Birgit? Min miniporslinsblomma (som har visat sig vara något helt annat; En Raketblomma!), som jag varit så stolt över för att hon redan är med blomknoppar. Jodå hon är fortfarande med knoppar men där tog det visst stopp. Nu står hon och tjurar och verkar ha stannat i allt vad utveckling heter och vill uppenbarligen inte alls slå ut. Därför är jag och Birgit inte de bästa vänner för tillfället. Själv skyller hon på att solen inte skiner. Ha ha, jo jo... den har vi hört förut, skyll på vädret bara!

Jag och min konstnärliga ådra

För er som inte visste så har jag en gång tillhört kategorin esteter. Det är nog därför (tror jag) som det har stått en halvmålad tavla på mitt rum i ett och ett halvt år. Idag bestämde jag mig för att plocka fram mina penslar och försöka få färdigt den... kom väl inte riktigt så långt som jag tänkt mig... har således fortfarande ett halvmålat alster på rummet. Men, men, det var roligt att måla lite i alla fall. Det är synd om tavlan bara, den som skulle bli så fin. Den verkar snarare sjunka lite i estetisk tilltalning för varje gång jag pillar på den, mycket märkligt.
Frågan är om den överhuvudtaget någonsin blir färdig, jag är rädd att jag börjar tappa tålamodet med den, stackarn.

Bröllop

På allmän begäran från Kermit the Frog kommer här en uppdatering från gårdagen då jag var på bröllop!!!
Så, då kör vi då. Pang på rödbetan!
Gick och la mig försent kvällen innan (som vanligt) och gick upp för tidigt på morgonen (som vanligt... får ta en grundligare redogörelse över mina knepiga sömnvanor en annan gång...).
Rakade benen, åt frukost, gick omkring och var förvirrad ett tag och skrotade i allmänhet.
Kom sedan på att ingen bröllopspressent var inslagen och inget kort skrivet. Gjorde således vad jag var tvungen att göra (slog in pressenten och fixade ett kort alltså). Använde mig av "man tager vad man haver" metoden och blev riktigt nöjd med resultatet (mor blev dock inte lika nöjd då hennes tygrosor råkade försvinna ur hennes ägo, men höll god min då det ju faktiskt var för en god sak).


Gick sedan och skrotade en stund till och var förvirrad. Slängde ner halva mitt bohag i en väska. Kom på att det nog vore på sin plats att sjunga upp lite när man ska sjunga på vigseln. Gjorde några små yl i hallen, hoppade sedan in i bilen och styrde kosan mot Matilda för att göra mig vacker (glömde inget hemma på skohyllan!).
Tillbringade en timma på en pinnstol med Matida och locktången. Lyckades fixa hår, smink och påklädning utan större missöden. Fick dock rädda läppglanset från glupska Matilda (de borde inte göra läppglans med godisdoft, kan vara förvirrande för vissa).



Blev tillslut riktigt skitsnygg. Fällde upp paraplyet, vadade ut till bilen och körde till Lindome Kyrka.


Blev ofrivilligt nervös i bilen och började lukta ofrivilligt illa i armhålorna, hade ingen deodorant i väskan, ingen våtservett, inte ens ett doftljus. Inget annat råd än att gilla läget som min värsta fiende Thomas Ledin INTE så vackert sjunger.
Vrålade med i Carolas "Gloria" tillsammans med Matilda och gick sedan in i kyrkan och övade min sång.
Beskådade en underbart vacker vigsel och ett underbart vackert brudpar, sjöng en sång och slutade svettas.
Åkte till motagningen där det serverades champange och "tilltugg". Jag körde.
Hade trevlligt och ont i fötterna. Tittade på när brudparet dansade brudvals och fattade ett beslut; Jag ska ockå dansa på mitt bröllop.
Bad Matilda skära en liten bit tårta åt mig. Åt en enorm bit tårta, hade trevligt och ont i fötterna en stund till. Vadade ut till bilen. Hittade hela vägen hem.
Skor hade jag på mig (för er som undrade). Höga, svarta, snygga, inte på rea...



P.S. Hade för låg smärtgräns och för små öronhål för träpinneörhängena så jag fick nöja mig med ett par i silver.

Vill ha, vill ha, vill ha!!!

Jag blir som ett barn i en godisaffär av att kolla på alla supersnygga skor hos Fly London. Jag har aldrig förr varit överdrivet benägen på skor, men nu har jag överfallits av habegär!
Jag har redan två par i min ägo... men några till skulle inte skada...

Lättpåverkad

Jag är så förfärligt genomtrött på detta eviga regnande! Jag blir trött, oinspirerad och vill inte alls gå till jobbet. Vill bara krypa ner under mitt gosiga täcke, dra på mig ett par raggsockar, titta på en film, läsa en bok, lyssna på min nya favoritlåt (det är bra med vänner som förser en med bra musik ibland! Man tackar och tar emot.) och dricka te. Men det kan jag inte för jag måste gå till jobbet och det kommer, ve o fasa, göra mig blöt och frusen och jag kommer längta efter det där täcket hela dagen...
Dessutom står jag idag inför den stora och svåra utmaningen att inhandla ett par finskor till bröllopet. Ni som känner mig vet att detta inte är det lättaste. Inte för kräsna mig som också lider av grov beslutsångest! Men det måste göras, kan ju inte gärna komma barfota, i alla fall inte om vädret inte tänker ändra på sig tills på lördag. Tänker det fortsätta så här skulle jag kanske i och för sig kunna ha mina oranga crocs... nähä, inte det. Då finns det alltså inget annat råd än att bege sig till Visko efter jobbet. Japp det är dagens plan, sen ska jag hem till mitt täcke...

Att jag aldrig lär mig!

Japp, jag har gjort det igen. Jag är verkligen hopplös. Att jag aldrig lär mig att öronhålen växer igen om man inte använder öronhängen på ett halvår (okej nu drog jag kanske till lite i överkant, men tre månader i alla fall). Det är alltid samma visa, varje gång jag ska vara lite extra fin (händer uppenbarligen inte särskillt ofta alltså...) och använda öronhängen inträffar detta, hålen har växt igen och jag måste utstå både smärta och några droppar blod för att kunna använda mina kära öronhängen igen. Men, men, jag får i sanning skylla mig själv. Tack och lov var det i alla fall bara ett av hålen som hade växt igen denna gången så jag blev förskonad från halva smärtan.
Annledningen till att jag ska vara extra fin är att jag ska på bröllop på lördag. Jag har två par öronhängen att välja på. Det ena paret passar bättre till outfitten än det andra. Det är självklart dem jag vill ha. De är i trä. Man sätter i dem med en träpinne. Aj. Aj. AJ! Det är alltså dom jag hade tänkt ha på bröllopet... dream on Denise!

Min nya muskel!

Mina arma armar! Det har blivit lite väl mycket träning för de stackarna denna veckan. Eller, kanske inte egentligen... det är väl snarare så att det var ett tag sen jag tränade såpass här mycket sisst. Har slarvat lite de senaste veckorna får jag erkänna och nu känns det en aning, MEN som belöning har jag fått en alldeles sprillans ny muskel!!! Det ni!
Ja, ja, okej, den har väl kanske suttit där hela mitt liv men man har inte kunnat skönja den förrens nu. Den sitter lixom på baksidan av armen mellan axeln och biceps och heter enligt min kära mor sjukgymnasten Deltoideus. Undrar just hur ofta jag måste träna för att inte min nyfunna vän ska ta sitt pick och pack och flytta iväg igen...?
Jag går stolt omkring och visar upp min Deltoideus för familj, vänner och bekanta, det konstiga är att ingen annan tycker att han (hoppsan, nu blev muskeln i min feminina kropp helt plötsligt maskulin) är så märkligt fantastisk som jag tycker.

Dagens glada nyhet...

... är att det inte finns några fattiga människor i Indien! Det berättade nämligen en tant för mig idag på jobbet. Hon tyckte att Indien borde vara ett förträffligt land att åka till för där finns det ju inga fattiga människor.
Tänk vad mycket det är jag inte vet, jag trodde ju nämligen att det närpå var tvärtom. Undra just vad annat jag har fått om bakfoten...

Nu undrar ni kanske varför i hela fridens namn vi pratade om Indien och inte om Britt-Kajsa i torparöset (inte så konstigt att vi inte pratade om henne i och för sig eftersom jag hittade på henne i detta nu, men ni fattar vinken, eller?), eller något annat lite mer geografiskt närliggande.
Jag skulle tro att förklaringen någonstans bottnar i min stora mun. Idag har den nämligen gått i ett. Öronen tröttnade nästan tillslut och ville bara skrulla ihop sig och ramla av för de blev så fasligt trötta på allt tjatter.
Är det bara jag som kan bli allmänt trött på mitt eget pladder eller finns det andra som också lider av denna åkomma?
Det konstiga är att när man verkligen , verkligen vill prata (som när man vill imponera lite på någon ni vet och komma med en sådan där klyftig kommentar) då kommer det minsann inte ett pip! Då är det precis som om någon har varit i bustagen och limmat igen mina läppar med superlim. Undrar varför det ska behöva vara på detta viset?

Kvällsmat

Nu har jag ätit så min mage står i arton hörn, minst! Men vad annat kan man göra när mor har bakat bröd? Om det är något jag inte kan motstå är det mammas nybakta bröd. Och i sällskap med te, trevligt sällskap och Morden i Midsummer kan man uppenbarligen äta hur mycket som helst! Nu har alltså midsommar mördarna börjad härja igen, det är ett smärre under att det fortfarande finns folk att ta död på i den där byn... De måste föröka sig som kaniner och växa upp ovanligt snabbt, undra just hur det går till... Hmm, tål att kluras på.

Säg hej till Birgit!

Det här är min kära Birgit! Min mini porslinsblomma som jag fick som ett litet skott för några månader sedan, och se nu är hon redan med blommknoppar! Duktiga, duktiga Birgit som har rotat sig så fort och blivit hemmastadd här hos mig. Väntar nu med förväntan på att knopparna ska slå ut så att jag får se och lukta på blommorna.

Blåbär

Snart är det dax att ge sig ut i skogen och fajtas med alla trevliga flugor, blinningar, fästingar, spindlar och annat diverse småkryp, för nu hägrar blåbärstider! Jag hoppas på lika mycket blåbär som förra sommaren så att jag kan gå omkring och välja vilka bär som ska få äran att trilla ner i min spann (bara de stora och fina såklart, de små skrumpna bären får minsann inte bo i min spann inte!).
Här kommer ett litet tips på vad man sedan kan göra av sin skörd.

Blåbärsbakelser

8 bakelser

pajdeg:
3/4 dl socker
125 g smör
3 dl vetemjöl

fyllning:
300 g manadelmassa
2 ägg
3 dl vipgrädde
2 gelatinblad
100 g blåbär (färska el. frysta)
2-3 msk svartvinbärsgelé

Sätt ugnen på 200°. Blanda ingredienserna till pajdegen. Tumma ut i liten avlång långpanna. Ställ kallt i 20 min. Förgrädda i 10 min. Riv mandelmassan och blanda med äggen. Bred ut över pajdegen och grädda i 20 min. Låt svalna helt. Smält gelatinbladen i lite vatten ca 10 min. Vispa grädden. Rör ner gelatinet tillsammans med blåbären. Bred ut över pajbottnen. Ställ kallt i ca 1 timme, skär sedan upp i fyrkanter. Smält svartvinbärsgelén och pensla el. ringla den snabbt över blåbärsgrädden.

Receptet kommer från www.guldkorn.com
Där finns även fler smaskiga recept att inspireras av.

Har hört att första intrycket är viktigt...

... och att en bild säger mer än tusen ord. Nu har jag då äntligen börjat blogga, det tog sin lilla tid men jag är ju inte heller snabbast i världen (har jag hört). Vi får se vad det blir av det hela, ska bli spännande... Välkommna!