söndag 5 augusti 2007

Drama Drama

Jag var med om en något traumatisk upplevelse här om dan, uppenbarligen för jag har lixom inte kunnat släppa det ännu. Bara håller på och ältar händelseförloppet gång på gång, men verkar inte bli mycket klokare för det. Jag kanske behöver tala ut om saken? Ja så är det nog. Bäst jag gör det med en gång då, lyssna...

Det var en helt vanlig dag på jobbet (trodde jag alltså, men det visar sig snart att jag hade fel, fel, fel). Jag och en kolega hade lagt en tant i sängen för att hon skulle få vila lite middag. Omtänksam som jag är sticker jag in händerna under kudden för att rätta till den (hade jag vetat vad som lurade där hade jag i sanning låtit bli). Jag känner hur något sticker till i långfingret. Blir lite smått förundrad och aningen perplex för en stund, så här brukar det inte kännas när man rättar till kuddar... Jag rycker till mig handen och stirrar på lånfingret. Det sitter fast en tvestjärt i min fingertopp, hörde ni vad jag sa??? En TVESTJÄRT! Inte konstigt att jag blev förvånad. Jag menar, hur ofta hittar man tvestjärtar under huvudkudden? Typ never ever, tvestjärtar bor i postlådor det vet ju alla människor. Men uppenbarligen inte den här då... Men åter till saken. Det gick alltså sakta men säkert upp för mig och jag insåg fakta; Det sitter en tvestjärt i mitt finger. Efter detta reagerade jag på ett mycket typiskt "Denise tycker inte om kryp sätt". Jag börjar vifta frenetiskt med handen, djuret måste bort!!! Men djuret lossnar inte det sitter fast! Ve o fasa! Och jag kan ju inte plocka bort den! Det är ju en super äcklig tvestjärt, hallå eller, jag vågar inte ta i varelsen! Jag viftar lite till och får smått panik, djuret sitter fortfarande fast! Hur löser man det här? En idé formas någonstans långt inne i hjärnan (typ där överlevnadsinstinkterna sitter skulle jag tro). Jag räcker fram handen mot min kolega och piper; "Ta bort den, ta bort den, ta bort den!!!" Och, tack och lov, han tog bort den! Phu! Och jag spritade noga mitt finger, man vet ju aldrig, tvestjärten kanske var utsänd för att ge mig nån knepig sjukdom... varför skulle han annars ha lurpassat på mig under en huvudkudde?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår verkligen känslan av panik när ett sånt skabbigt djur sitter fast i en. Tur att ni fick bort den!

Anonym sa...

Hoppas du lever fortfarande ;-)

Du är utmanad! Kolla min blogg.

/SIS