The queen of felkörningar goes to Göteborg and back.

Idag har jag varit helt otroligt tröttsam, man börjar undra så smått hur jag egentligen bär mig åt för att stå ut med mig själv... det är allt ett litet mysterium.
Dagens stora händelse var att jag skulle träffa Sara (som jag inte sett på ett halvår!!!) och springa runt på liseberg litegranna. Inget konstigt med det, bara jätte kul att få träffa Sara och åka karusell. Men jag lyckades i sanning knöla till allting som hände innan jag lyckades infinna mig på liseberg samt allting jag företog mig efter det att jag lämmnat chokladhjulen och sockervadden bakom mig tills dess att jag äntligen kom hem.
Dagen började lyckligt, jag vaknade och var vid liv, duschade och klädde mig. Sedan gick jag upp en trappa, träffade lite andra människor än bara mig själv och lyckan började sakta men säkert sina. Munnhöggs i ett antal meningslösa argumentationer, blev irriterad och var troligen också ganska irriterande. Åkte således hemmifrån med inte allt för mycket solsken i blicken, snarare några små gråa regnmoln.
Enligt planen skulle jag träffa Sara utanför nöjesfältet klockan 11.00. Jag åkte därför hemifrån vid klockan 10.00 eftersom min pappa berättat för mig att det tar en timma att köra till Göteborg, kiss my... toe! Jag upptäckte alltså efter ett tag att jag blivit grundlurad, förstod att det nog vore god sed att medela Sara detta, vilket jag således gjorde. Sedan ägnade jag x antal minuter åt att köra om bilar på motorvägen, ända tills jag kom till ett vägarbete. Vägarbeten har (enligt forskning...) en dålig vana av att dyka upp på ställen där de inte alls är uppskattade.
Vägarbetet tog tack och lov sitt förnuft till fånga efter någon kilometer och försvann och jag kunde ägna mig åt lite omkörningar igen.
Sedan strejkade hjärnan en stund. Den såg skylten: Liseberg Gårda, men bestämde sig visst för att ignorera den... fråga mig inte varför. Denna dumhet resulterade i ofrivillig stadskörning genom hela Göteborgs stad med en nervöskissenödig Denise bakom ratten. Jag lyckades tillslut ändock komma ända fram till mässan och parkera. Frid och fröjd? Icke! Varför? Jo, för att parkeringstidsautomaten tog inte visakort!
Ungefär här började någon bli aningen missmodig... Men "plötsligt händer det" säger ju de visa, och precis då hände det! Dagens hjälte klev fram och gav mig 40 kronor!!!!!!! UNDERBARA KVINNA!!!!
Jag blev så glad att jag glömmde allt som hade gjort mig på mitt inte bästa humör och skuttade iväg för att träffa Sara.
Vi hade en förträffligt härlig, solig och rolig dag. Åkte massa karusell, skvallrade, vann på chokladhjul (jag vann!!!! Helt otroligt!) och åt på tok förmycket choklad!
Efter många timmar sa vi adjö, jag gick till bilen, hittade (hör och häpna) ut ur staden utan problem. Men sedan tog missödena vid, igen.
Jag körde mot Malmö av gammal vana, men det skulle jag inte ha gjort upptäckte jag efter en stund när avfartsskyltarna började visa helt fel namn.
Ja, ja. Suck, suck... där blev det lite tokigt men jag bestämde mig för (eller insåg snarare) att då får jag väl köra vägen om Horred då. Ingen större fara på taket.
Vad tror ni händer? Ni tror väl ändå inte att jag missar en avfart... igen?!!! Jodå! När skylten "Välkommen till Varbergs kommun" svischade förbi var det bara att inse fakta... Så jag körde alltså om Veddige hem, vilket ungefär stavas likadant som omväg och slöseri på (dyr) bensin.
Pust! Jag är i sanning inte lättast att leva med.
Nu är jag iallafall hemma... hoppas bara jag hittar till jobbet imorgon och inte hammnar i Svenljunga (eller någon annan avkrok) istället för Björketorp (som ju är den avkrok jag ska till). Håll tummarna är ni snälla!