Dagens små glädjeämnen

Idag har jag återigen tillbringat en dag på jobbet (det är något jag roar mig med då och då). Och efter det en stund hemma.
Idag är jag glad för att:

• Jag bara försov mig en halvtimma.
• Det inte körde två pensionärer i 50 före mig på vägen till jobbet.
  
• Jag bara behövde göra om mannagrynsgröten en gång (tips; använd visp med en gång nästa gång Denise).
• Jag kom i tid till ett av mina morgonbesök.
• Jag lyckades med bedriften att duscha en hel tant + BARA mina fötter och inte något mer...
• Jag inte blev redlöst tokig på världens knöligaste, knepigaste och säkerligen bredaste säng.
  
• Jag inte klämde fingrarna i en endaste rullstol.
• Jag har så enormt välbyggda armmuskler att jag utan svårigheter (hmmm...) lyckades lyfta en rullstol med en arm (ja ja, ok två då... och ett ben...).
• Jag av någon märklig annledning fick en liten gumma att skratta hejdlöst.
• Jag har underbart härliga arbetskamrater.
• Jag kom ihåg allt jag skulle komma ihåg och kom ihåg att skriva lappar om allt som skulle kommas ihåg.
• Jag bara behövde stanna på jobbet en timma extra, inte två eller tre.
• Det inte stod en fet timmerbil tvärsöver vägen på vägen hem.
• Jag får sova hos syster imorgon samt att hon har lovat att komma ihåg att inte glömma nyckeln.
• Jag har fått skratta tills jag grät åt min bästaste vänns dagliga äventyr med en sillburk.
• Båda mina ögonlock fortfarande fungerar som de ska.

Inte äckligt...

Jag har bakat blåbärsmuffins. Dom smakar faktiskt helt ok för er som inte trodde att jag kunde baka...
Jag tänkte dessutom vara så vänlig och dela med mig av receptet, varsågoda!

Blåbärsmuffins med vit choklad
ca 20 st.

6 dl vetemjöl + 2 msk att blanda med blåbären
4 tsk bakpulver
3 dl flytande margarin
3 dl socker
4 ägg
1 dl lemon curd
200 g grovhackad vit choklad
5 dl blåbär

Do it:
Sätt ugnen på 200°. Rör ihop vetemjöl, bakpulver och socker.
Tillsätt flytande margarin, ägg och lemon curd. Blanda.
Vänd ner grovhackad vit choklad och blåbären blandade med 2 msk mjöl.
Fördela i stora muffinsformar.
Tillaga i mitten av ugnen i 15-20 min.

Birgit har tagit reson

Nu blommar hon min lilla gumma så nu är vi vänner igen. Det lönar sig uppenbarligen att säga till på skarpen ibland!


Ok, jag erkänner, hon har blommat ett bra tag nu men jag har inte fått tummen ur och gett henne credit för det förens nu. Jag ber så mycket om ursäkt Birgit...

Världens bästa syster

Måste i sanning vara jag! Idag efter en otroligt horibelt slitsam jobbdag (ehhh... ok inte så jätte kanske, men jag var trött i vart fall!) åkte jag till min kära syster yster och hjälpte henne med följande:

• Bakade muffins med fetaost och grönsaker
• Bakade två chokladtårtor
• Gjorde tonfiskröra
• Gjorde en enorm ostpaj
• + Satte in i diskmaskinen (inte att förglömma)

Detta gjorde jag trotts att:

• Systern i egen hög person låste ute mig i förrgår så att jag fick leta reda på ett annat ställe att spendera min fyratimmarsrast på... tur för henne att jag hittade ett, annars hade jag varit is nu (kanske).

I övrigt rullar livet på, uppenbarligen för snart är det augusti och jag fattar inte hur det gick till. Jag förstår inte heller hur det kan finnas så mycket vatten i himmelen och hur allt vatten som uppenbarligen finns där uppe kan hamna på ett enda litet, jätte litet land. Och jag förstår inte heller hur en syster kan låsa ute världens bästa syster och som ursäkt säga; Hoppsan!
Hmmmm...

Ernst, Ernst kära Ernst...

Det finns väll ingen som kan uttrycka sig som Ernst? Har precis läst en liten mini intervju med mannen ifråga och på bara knappt 200 ord hittar vi följande uttryck;

- Första gången vi kom hit gick jag upp på tåspetsarna och bara skrek rätt ut: Detta är så otroligt vackert! (= Ernsts reaktion på en rutten ladugård)

- Jag har så många längtningar i kroppen...

- Det är så många människor som tycker om det lantliga, det ligger så nära människors hud.

- Det var en skatt som bara låg och väntade på att bli upptäckt...

- Jag får sommar på hela kroppen när vi jobbar.

- Vi är ute hela dagarna och hör fåren bräka.

- Jag brukar säga att jag har som en mental bokhylla med idéer.

- ... böjer ödmjukt knäna inför ogräset.

Om man ska skratta eller gråta? Jag skrattar!
Så tack Ernst för dagens skratt.

Fredag den 13

Igår var det fredagen den 13 för er som missade det. Jag är inte ett endaste dugg skrockfull och min dag förflöt utan större missöden. Jag brände inte müslin, vrickade inte foten när jag var ute och gick, satte inte eld på huset, sprack inte efter besöket hos farmor och farfar och rammlade inte i bäcken eller blev lurad av näcken (ha ha ha!!!) när jag var ute och sprang... men sedan small det till.
Klockan var så mycket som 21.30 och jag skulle gå och sätta mig framför tven och titta på Anders och Måns. Men ve och fasa, någon satt redan vid teven! En hårig best med gula vattninga ögon plirade onskefullt på mig från soffan. Tjockt grönt dreggel rann sakta ur mungiporna. Jag stod som fastfrusen. En miljon tankar hann surra förbi i min lilla hjärna; Var var min mor och far? Hade besten ätit upp dem? Var det min tur nu? (ok, inte riktigt en miljon kanske...). Svar ja.
Jag försöte skrika men fick bara fram refrängen till Carolas Gloria (vet inte vad det är med den där sången... men det hjälpte i vart fall inte). Tiden var nu inne, besten öppnade sin stora käft för att fylla det stora gapande tomrum som ekade innom honom och...
Näää, så var det föressten inte alls när jag tänker efter lite närmare. Vi tar om det.
... Men ve och fasa, någon satt redan vid teven! Närmare bestämt min mor och hon hade precis börjat titta på en film. En film som jag har/hade mycket starkt förutfattade meningar om (de visade sig vara sanna), men inte hade sett; Dare Devil.

Jag: Den här filmen kommer du nog inte tycka är så bra...

Mamma: Hmmmmm......

Jag: Det är en sån där film som du inte gillar...

Mamma: Hmmmm.....

Jag: Alltså den är jättedålig, du kommer tycka den är jättedålig. Det är bara slöseri med tid att titta...

Mamma: Hmmmm.......

Jag: Ska vi inte titta på Anders och Måns istället?

Mamma: Är det nu?

Jag: Ja det börjar nu.

Mamma: Det är ju så tråkigt.

Jag: Det är det ju inte! Det är ju jätteroligt! Det vet du att du också tycker ju!

Mamma: Jag vill se början på filmen iallafall...

Jag förlorade alltså och fick således sitta och titta på Dare Devil (jag gjorde iochförsig lite annat medan den höll på, duschade och surfade lite, men man kan nog ändå säga att jag tittade på den). Den visade sig som sagt motsvara alla mina förutfattade meningar, med andra ord hamnar den inte på listan över favoritfilmer.
Och kan någon förklara för mig varför i hela världen Ben Afflec sover i ett sakralt badkar!?

Mitt liv som hund

Jag har gjort ett hundtest och blev en Cocker Spaniel. Jag protesterar! Jag vill INTE vara en Cocker Spaniel! Om det är någon hund jag aldrig, vekligen aldrig varit förtjust i så är det just Cocker Spaniel. Jag vill hellre vara en Rhodesian Ridgeback, Dobberman (med hela öron) eller Bullterrier... och så blir jag en mesig Cocker Spaniel! Buhu, buhu.
Men, men, det kanske stämmer lite in på mig??? Vad tycker ni?
Läs särskillt stycket om aptiten på mat... ha ha HA!


Cocker Spaniel

Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. Det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.

Mycket mumsig müsli

Idag har min ekande tomma müsliburk äntligen fått påfyllning, så nått vettigt har jag iallafall fått gjort på min lediga dag!

170 g mandel- och nötblandning (mandel, hasselnötter och valnötter tex)
5 dl rågflingor
5 dl havregryn
2 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
1 dl kokos
1 dl linfrö
1/2 dl farinsocker
5 rivna bittermandlar
kanel och kardemumma efter tycke och smak
2 dl vatten
5 msk solrosolja

Hacka nötter och mandel grovt. Blanda alla torra ingredienser.
Bred ut i en smord långpanna.
Blanda vatten och olja och häll över blandningen i långpannan.
Krama ihop blandningen med fingrarna.
Rosta i 200 grader i 25 min. Rör om då och då.

Häll upp i charmig burk. Ät och njut!

Hoppsan!

Jag fick en ledig dag! Skulle jobbat kväll idag men blev tillfrågad att jobba kväll imorgon istället och eftersom jag är så snäll...
Dessutom får man vist lite mer pengar om man jobbar på helgen har jag uppmärksammat och det är helt klart något jag kan leva med...
Såååå nu har jag alltså en hel fredag och en halv lördag att göra vad jag vill på! Oj oj oj, det är till att vara bortskämd!

Ingen kan vara nere med en balong...

... jag skulle behöva en med helium. En riktigt stor och färgglad tack!

Birgit tjurar

Ni kommer ihåg Birgit? Min miniporslinsblomma (som har visat sig vara något helt annat; En Raketblomma!), som jag varit så stolt över för att hon redan är med blomknoppar. Jodå hon är fortfarande med knoppar men där tog det visst stopp. Nu står hon och tjurar och verkar ha stannat i allt vad utveckling heter och vill uppenbarligen inte alls slå ut. Därför är jag och Birgit inte de bästa vänner för tillfället. Själv skyller hon på att solen inte skiner. Ha ha, jo jo... den har vi hört förut, skyll på vädret bara!

Jag och min konstnärliga ådra

För er som inte visste så har jag en gång tillhört kategorin esteter. Det är nog därför (tror jag) som det har stått en halvmålad tavla på mitt rum i ett och ett halvt år. Idag bestämde jag mig för att plocka fram mina penslar och försöka få färdigt den... kom väl inte riktigt så långt som jag tänkt mig... har således fortfarande ett halvmålat alster på rummet. Men, men, det var roligt att måla lite i alla fall. Det är synd om tavlan bara, den som skulle bli så fin. Den verkar snarare sjunka lite i estetisk tilltalning för varje gång jag pillar på den, mycket märkligt.
Frågan är om den överhuvudtaget någonsin blir färdig, jag är rädd att jag börjar tappa tålamodet med den, stackarn.

Bröllop

På allmän begäran från Kermit the Frog kommer här en uppdatering från gårdagen då jag var på bröllop!!!
Så, då kör vi då. Pang på rödbetan!
Gick och la mig försent kvällen innan (som vanligt) och gick upp för tidigt på morgonen (som vanligt... får ta en grundligare redogörelse över mina knepiga sömnvanor en annan gång...).
Rakade benen, åt frukost, gick omkring och var förvirrad ett tag och skrotade i allmänhet.
Kom sedan på att ingen bröllopspressent var inslagen och inget kort skrivet. Gjorde således vad jag var tvungen att göra (slog in pressenten och fixade ett kort alltså). Använde mig av "man tager vad man haver" metoden och blev riktigt nöjd med resultatet (mor blev dock inte lika nöjd då hennes tygrosor råkade försvinna ur hennes ägo, men höll god min då det ju faktiskt var för en god sak).


Gick sedan och skrotade en stund till och var förvirrad. Slängde ner halva mitt bohag i en väska. Kom på att det nog vore på sin plats att sjunga upp lite när man ska sjunga på vigseln. Gjorde några små yl i hallen, hoppade sedan in i bilen och styrde kosan mot Matilda för att göra mig vacker (glömde inget hemma på skohyllan!).
Tillbringade en timma på en pinnstol med Matida och locktången. Lyckades fixa hår, smink och påklädning utan större missöden. Fick dock rädda läppglanset från glupska Matilda (de borde inte göra läppglans med godisdoft, kan vara förvirrande för vissa).



Blev tillslut riktigt skitsnygg. Fällde upp paraplyet, vadade ut till bilen och körde till Lindome Kyrka.


Blev ofrivilligt nervös i bilen och började lukta ofrivilligt illa i armhålorna, hade ingen deodorant i väskan, ingen våtservett, inte ens ett doftljus. Inget annat råd än att gilla läget som min värsta fiende Thomas Ledin INTE så vackert sjunger.
Vrålade med i Carolas "Gloria" tillsammans med Matilda och gick sedan in i kyrkan och övade min sång.
Beskådade en underbart vacker vigsel och ett underbart vackert brudpar, sjöng en sång och slutade svettas.
Åkte till motagningen där det serverades champange och "tilltugg". Jag körde.
Hade trevlligt och ont i fötterna. Tittade på när brudparet dansade brudvals och fattade ett beslut; Jag ska ockå dansa på mitt bröllop.
Bad Matilda skära en liten bit tårta åt mig. Åt en enorm bit tårta, hade trevligt och ont i fötterna en stund till. Vadade ut till bilen. Hittade hela vägen hem.
Skor hade jag på mig (för er som undrade). Höga, svarta, snygga, inte på rea...



P.S. Hade för låg smärtgräns och för små öronhål för träpinneörhängena så jag fick nöja mig med ett par i silver.

Vill ha, vill ha, vill ha!!!

Jag blir som ett barn i en godisaffär av att kolla på alla supersnygga skor hos Fly London. Jag har aldrig förr varit överdrivet benägen på skor, men nu har jag överfallits av habegär!
Jag har redan två par i min ägo... men några till skulle inte skada...

Lättpåverkad

Jag är så förfärligt genomtrött på detta eviga regnande! Jag blir trött, oinspirerad och vill inte alls gå till jobbet. Vill bara krypa ner under mitt gosiga täcke, dra på mig ett par raggsockar, titta på en film, läsa en bok, lyssna på min nya favoritlåt (det är bra med vänner som förser en med bra musik ibland! Man tackar och tar emot.) och dricka te. Men det kan jag inte för jag måste gå till jobbet och det kommer, ve o fasa, göra mig blöt och frusen och jag kommer längta efter det där täcket hela dagen...
Dessutom står jag idag inför den stora och svåra utmaningen att inhandla ett par finskor till bröllopet. Ni som känner mig vet att detta inte är det lättaste. Inte för kräsna mig som också lider av grov beslutsångest! Men det måste göras, kan ju inte gärna komma barfota, i alla fall inte om vädret inte tänker ändra på sig tills på lördag. Tänker det fortsätta så här skulle jag kanske i och för sig kunna ha mina oranga crocs... nähä, inte det. Då finns det alltså inget annat råd än att bege sig till Visko efter jobbet. Japp det är dagens plan, sen ska jag hem till mitt täcke...

Att jag aldrig lär mig!

Japp, jag har gjort det igen. Jag är verkligen hopplös. Att jag aldrig lär mig att öronhålen växer igen om man inte använder öronhängen på ett halvår (okej nu drog jag kanske till lite i överkant, men tre månader i alla fall). Det är alltid samma visa, varje gång jag ska vara lite extra fin (händer uppenbarligen inte särskillt ofta alltså...) och använda öronhängen inträffar detta, hålen har växt igen och jag måste utstå både smärta och några droppar blod för att kunna använda mina kära öronhängen igen. Men, men, jag får i sanning skylla mig själv. Tack och lov var det i alla fall bara ett av hålen som hade växt igen denna gången så jag blev förskonad från halva smärtan.
Annledningen till att jag ska vara extra fin är att jag ska på bröllop på lördag. Jag har två par öronhängen att välja på. Det ena paret passar bättre till outfitten än det andra. Det är självklart dem jag vill ha. De är i trä. Man sätter i dem med en träpinne. Aj. Aj. AJ! Det är alltså dom jag hade tänkt ha på bröllopet... dream on Denise!