Harskrankar...

Jag har gått omkring ganska länge och varit helt fast och fullt förvissad om att jag visst inte är alls skraj för harskrankar. Men under veckan som gått har jag blivit överbevisad. Av mig själv. Jag som trodde, eller hade intalat mig att jag hade blivit modig. Harskrankar är ju verkligen inget att vara rädd för, jag är mycket mycket medveten om detta. Ändå tjuter jag så där tönttjejigt när de kommer i närheten av mig. För det är däri problemet ligger lite; de vill av någon outgrundlig annlednig vara väldigt nära... (i alla fall den senaste veckan har jag varit omåttligt populär). Och så vet man ju aldrig riktigt var man har dem, de bedrövliga djuren. Dom struttar ju omkring överallt, är de inte här så är de där och sen är de och brummar i örat på mig! Dumma dumma flygfän!!! Ok, de är inte lika vidriga som spindlar, inte på långa vägar. Spindlar är ju onda och beräknande av naturen, med mening. Det är ju lixom deras livsuppgift att dyka upp och vara onda där man minst anar dem, det är ju det som spindlar lever för, äckligt smarta är dom... Harskrankar däremot är nog mer bara allmänt korkade skulle jag tro och för dumma för sitt eget bästa, vilket resulterar i att jag måste döda dem. Till och med det är ju obehagligt för då måste man ta i dem med papper. Jag gillar inte det, att ta i insekter med papper, det tillhör inte favoritsysselsättningarna. Tycker att det är lite otäckt när man kan känna dem genom pappret... uhu!
Hmm, ja... Vad jag ville säga var alltså att jag är lite lack på harskrankar för tillfället och att de inte är några trevliga djur samt att jag är för feg för insekter för mitt eget bästa.
Föresten, varför heter det Harskrank? Vadå hare? Och vad är en skrank?